Då livet bar som bäst var nog när man var fem år, gå på dagis och bara leka hela dagana. Inga bekymmer.

De stärsta problemen man hadde ¨då var nog om middagen inte var god eller om det hade läckt in vatten i stövlarna. Man brydde sig inte om sitt utseende, ingen mobbning man lekte med tjejer och killar, man kunde vara säg själv utan att bli dömd och man var nästan alltid glad. Tänk om alla var likadana mot varandra nu som vi var när vi var fem. Nu känns det som om vissa människor tycker det är rolig att göra så att andra mår dåligt.

Ingen hade väl ändå kallat någon annan för h*ra när vi var fem? Vi hade säkert aldrig hört det ordet förut.

Alla var snälla mot varandra, inga draman eller bråk.

Om det ändå var så nu.

Jag önskar så stort att jag kunde vara fem år igen, springa runt på dagis och leka och sova efter lunch.

Jag när jag var fem: